Tygblöjor och baby pottning

Nu har det gått väldigt länge sen jag skrev något, men det har ju varit lite fullt upp med jul och födelsedag och annat. Men tänkte att jag skulle ge mig in i ämnet tygblöjor och babypottning!

Anledningen till att jag intresserade mig för tygblöjor och EC från början var att jag ramlade över det, förmodligen på facebook och blev tilltalad av tanken på en blöjfri bebis tidigt. Tror det var i samband med att jag bytt en bajsblöja på min bästa kompis 1-åring som det kändes som en jävligt bra ide, haha!

Eftersom jag är som jag är så tog det inte lång tid innan jag läst typ allt som går att läsa om både tygblöjor och EC och fördelarna med det. Kände ganska snabbt att ullbyxor och vikblöjor dock var lite överkurs även för mig. Boende i lägenhet utan tvättmaskin ville jag ha ett system som krävde lite tvätt och var enkelt att ha att göra med. Fastnade ganska snabbt för AI2 och gDiapers då det kändes så himla smidigt och passade mina behov. Hittills har jag vart väldigt nöjd med gDiapers men har endast nyligen börjat använda tygisarna mer flitigt.

Hamnade i vanan att använda plastblöjor både på natten och när vi var iväg och eftersom jag är ute och ränner i tid och otid blev det väldigt lite tygisar. Nu har jag haft med mig tygisar när vi är på vift och det har funkat riktigt bra! Nu ska jag få till pottningen när vi är borta också! Nästan så jag skäms att jag inte försökt jobba mer med pottan när vi som igår var hos en kompis som har en potta hemma. Men det är nästa steg!

Har liksom gått och väntat på att min lilla tjej ska ge tecken på att bajs eller kiss är på G. Ella har dock ett riktigt pokerface och stannar knappt upp i sin rörelse när hon bajsar eller kissar. Så det är rutin pottning som vi ska gå in för nu! Och bara jag är lite redo med att hyfsat snabbt få henne till pottan efter mat så får vi alltid bajs eller kiss! Hon trivs väldigt bra på pottan också och kan sitta länge utan att bli rastlös eller så. Ska försöka bli ännu bättre så att vi får en ordentlig rutin och hon förhoppningsvis börjar "säga till" när det är dags inom kort!

Uppdateringar om detta ska följa! Har iallafall skaffat en potta hem till mamma så vi kan potta när vi är här också. Min kära mor har också förvånat mig i att ändå vara väldigt öppen med att testa mina "idéer" som hon kallar det.  Det gör mig glad för det trodde jag aldrig innan!

Ska införskaffa mig lite torrskikt bara så kan tygblöjorna gå varm ännu mer än de redan gör då jag upptäckt att vikta gamla frotté handdukar funkar kanon som billiga inlägg och med ett torrskikt på det så går det säkert i 2-3 kissningar utan några problem också!

Tygblöjorna gör ju också både miljön och plånboken en stor tjänst så tycker verkligen att fler borde testa! Det är inte så jobbigt som man kan tro.

Frågor eller funderingar? Hör gärna av dig så ska jag bomba med all kunskap jag besitter eller hänvisa till dom som kan ännu mer!

Puss på er!

P.S dom är ju jävligt fina också ;)

Julstök och gympning

Jag är fortfarande sådär oförskämt lycklig och gråter av kärlek till min dotter med jämna mellanrum. Om alla år av ett mående som svajat och varit riktigt dåligt i perioder var vad det kostade att komma hit så var det värt det kan jag säga!

Känner julstressen dock trodde jag hade koll men amningshjärnan glömmer saker hela tiden och går runt och känner att det är något mer som är glömt hela tiden. Det märks väl på julafton kanske om nån ser klapplös ut haha.

Glömt lämna tillbaka böcker på bibblan alla dagar jag vart till stan så lär gå dit imorgon fast jag bara skulle vara hemma och julstäda. Men det kan bli bra om Ella kan sova under promenaden då hon har entrat fas 4 med pompa och ståt. Hon vaknar mycket på nätterna och vagn vägrar väldigt mycket och sitter helst i sjalen. Sjalen är lätt mitt bästa köp så man inte blir helt handlös när Ella vill ha så mycket närhet. Supermysigt är det också!

Idag var vi på 4 månaders kontroll på BVC Ella vägde in på stadiga 5810 gram och var 62 cm lång. Mycket bra viktuppgång och högsta betyg! Fick en bok från livsmedelsverket angående mat och blev positivt överraskad. Det stod nämligen i den att barnet kan samma mat som resten av familjen och det gick bra att ge bitar som barnet kunde äta själv = blw. Superbra tycker jag!

Lilla syster sover här ikväll så nu har jag julbadat medans hon lekte med Ella. Rakade benen till och med så det inte sticker ut massa lurv från kalasbyxorna på julafton haha!

Nu ska vi sova! Puss på er!

"You give me purpose"

Jag är så jävla lycklig. Känslan hänger sig kvar. Jag tror att beror på att jag har ett syfte. Jag har en anledning att kliva upp på morgonen och jobba för att vara så bra som möjligt.

Saker som tidigare hade fått mig att krypa ihop i fosterställning och känna mig som världens mest oälskade person, rör mig inte i ryggen längre. Eller alltså lite ledsen kan jag bli men det betyder ingenting. Jag har Ella och hon har mig och vi är allt som betyder något, eller inte allt väldigt många personer betyder mycket för oss också. Men även om alla andra sket i oss så skulle vi klara oss hon och jag. Men jag vill kanske inte testa den teorin allt för mycket heller haha.

Summan är att jag har hittat ett syfte med mitt liv, att vara mamma åt Ella. Allt annat är bara detaljer.

Jag mår bra, oförskämt bra. Det är jag nog värd efter alla år som jag mått väldigt dåligt.

Hämtade ett paket med pyntiga saker igår, supernöjd med stjärnan jag hittat men resten insåg jag passar inte alls i mitt hem. Ska försöka sälja det annars skickar jag tillbaka det.

Min blomma ser lite trött ut dock. Tror den har dålig inställning för jag har vattnat den och rått om den ordentligt.

Jag har även lagt in sill som ska tas med till julafton, den blev gudomligt god och jag ska med glädje delge receptet på denna DRÖMSILL!

2 dl creme fraice
2 dl majonäs
1 stor rödlök
1 stor vitlöksklyfta
1 burk stenbitsrom
2 askar 5 minuters sill
1 knippe dill (jag använde fryst)

Rödlöken ska finhackas och vitlöken pressas sen är det bara att bland ihop allting lägg i sillen sist. Den behöver också skäras i lagom stora bitar. Så blanda allt och smaka av med salt och peppar och rör sist i sillen. Voila! Klart!

Idag slapp vi åka iväg på dagen vilket var skönt då vi vart ute på varenda dag senaste veckan! I eftermiddag ska vi dock göra ett par ärenden och gå på gymet.

Puss på er!

Amning

Till att börja med vill jag vara extremt tydlig med att jag tycker inte man är en sämre förälder för att man flaskmatar sitt barn med ersättning.

Jag tänker så här, rent näringsmässigt så är bröstmjölk bättre än ersättning. Men om amningen är väldigt påfrestande för mamman och gör att hon mår dåligt så tror jag ändå ersättning kan vara bättre än bröstmjölk eftersom barnet märker om mamma mår dåligt och påverkas negativt av stress osv.
Så även om bröstmjölk rent näringsmässigt och faktamässigt är bättre för bebis så finns där ju andra parametrar att ha i åtanke tycker jag.

Att det finns så dålig kunskap kring amning tror jag dock är en bidragande faktor till att många mammor inte klarar av att amma. Det är ju rent bedrövligt att människor som jobbar inom vården inte kan ge råd för att hjälpa en ammande mamma. Gång på gång hör jag om mammor som fått råd som kommer försvåra och förstöra amningen mer än det kommer hjälpa den.

Vi vet ju att amning är bättre för barnet när den funkar, då tycker jag att man ska kämpa så mycket man orkar för att få den att funka. Alla har vi olika mått på hur mycket man är beredd att kämpa för en fungerande amning så hur mycket man orkar kämpa är helt individuellt men värt att kämpa tycker jag det är. Men det är min personliga åsikt och för mig har amningen varit viktig. För andra kanske det inte är värt att kämpa särskilt mycket alls och då är det okej också!

Något som stör mig väldigt mycket dock är att jag ofta ser på facebook att mammor som valt att inte amma väldigt ofta ger "tips" såsom "ge ersättning" om en mamma som ammar har problem eller ber om råd kring sin amning. Det kan förstöra amningen för en mamma som kanske gärna vill amma och de flesta vet väl att ersättning finns om amningen inte skulle funka alls men det är ju ett irrelevant råd att ge till någon som VILL amma.

Sedan finns det dom åt andra hållet också som gärna ger tips som antyder att ge ersättning är skit dåligt och borde undvikas som pesten och det tycker jag inte heller är riktigt rättvist.

Men faktum är att amning har sina utmaningar vissa har det värre än andra. Det gäller att vara införstådd med att periodvis är det skittufft att amma och man måste vara beredd på att kämpa om man vill helamma. Det pratas för lite om hur svårt det är att amma och många verkar tro att antingen så går det bra eller så går det dåligt och att man inte kan påverka det alls. Det stämmer ju absolut inte. Både mamma och bebis måste lära sig amma och det är ingenting som antingen funkar eller inte.

För mig har amningen varit viktigt av många anledningar. Från början var det främst ekonomiskt. Som ensamstående kände jag att det var en onödig utgift när min kropp producerar mat helt gratis. Jag läste, läste, och åter läste om typ allt inom amning innan Ella kom. Jag kände mig typ som en expert som var beredd på ALLT. Ändå låg jag där på BB och ammade fel i ett dygn utan att fatta det. Ella hade dåligt tag och jag fattade inte det. Men innan det hann gå åt helvete för min bröstvårtor kom det en sköterska som fick till ett ordentligt tag och då visste jag sen hur det skulle se ut och kännas.

Nu har 4 månader gått och amningen har funkat bra för oss och jag kunde till och med donera 13.7 liter bröstmjölk till neonatalen innan Ella blev 3 månader. Jag fick ca 3500 kr för det så ekonomiskt att amma har det verkligen varit! Men det är först nu den sista veckan som amningen funkar riktigt bra. Alltså jag läcker inte hela tiden eller har ont och spända bröst hela tiden. Det har ju vart ett problem innan då jag haft något av en överproduktion och typ simmat i bröstmjölk vissa nätter. Nu har produktionen lugnat sig lite och är mer anpassad efter hur mycket Ella äter vilket är skönt.

Överproduktion känns som ett lyxproblem i jämförelse med många andra problem som kan komma med amningen. Men även om många har det jävligt mycket värre så har det varit väldigt jobbigt stundvis att ha så himla mycket mjölk.

Nu är amningen viktig av så många anledningar som inte har något med ekonomi att göra. Det är super mysigt, det underlättar mina nätter något enormt, det är super lämpligt att alltid ha maten med sig och färdig och framförallt så känner jag mig så jävla fantastisk som har en kropp som producerar mat åt min dotter!

Jag tror min amningsresa hittills har varit ganska enkel men den är långt ifrån över och vi hinner nog stöta på några hinder på vägen innan vi kommit i mål.

Jag hoppas jag kan amma så länge Ella vill amma. Innan Ella kom sa jag att jag inte kan tänka mig att amma förbi 8 månaders dagen, aldrig i livet sa jag! Det känns nästan äckligt att amma ett så stort barn. Nu är Ella här och jag älskar att amma. Vill Ella amma tills hon är 3 år så gör vi det!

Kanske ändrar jag mig igen i framtiden, men idag har jag inga planer alls på att sluta amma innan Ella väljer bort bröstet.

Puss på er!

Mys dag med mormor!

Igår kom min mamma hit och idag har vi varit på stan. Vi gick i affärer och lunchade och åkte sen hem och fikade och såg på film. En riktig mysdag!

Jag tycker det är så gött att jag har plats för att mamma och andra ska kunna komma hit och hälsas på och sova över. Superbra med bäddsoffa som är tok skön att sova i också!

Dessutom får jag nån att rå om lite och tycker verkligen min mamma är värd att bli lite bortskämd och omhändertagen! Hon har ju tagit hand en massa om mig hela livet och hon skämmer bort mig när jag hälsar på hemma hos henne, så det är inte mer än rättvist att jag skämmer bort henne lite när hon är hos mig!

Ella har nog klivit in i utvecklingssteg 4 för det är väldigt bökigt stundvis och hon vet inte riktigt om hon ska skratta eller gråta så hon gör en blandning av båda ganska ofta. Men det är ingen fara på taket för hon är väldigt snäll större delen av dygnet.

Nästa vecka har vi föräldra-grupp och bvc besök. Har lite julshopping kvar att stå i samt tänkte jag försöka ta mig till gymmet 4 gånger nästa vecka så kan jag äta skit mycket julmat med gott samvete. Jag längtar till bvc för att se hur mycket sessan har vuxit.

Måste köpa mig en födelsedags present från Ella också. Jag vet dock inte riktigt vad jag önskar mig. Ska gå på stan och kika nån dag i veckan, tidigt på dagen så kanske man inte behöver trängas så mycket.

Nu ska jag slå in lite julklappar!

Puss på er.

Samsovning

Rutinerna har rullat på denna vecka och jag känner att jag fått mycket gjort! Vart på gymmet två gånger och lägenheten är städad och fin. 

Ella har börjat bli lite gnällig på kvällarna, förmodligen beror det på den berömda fas 4 så det är väl bara att roa så gott det går! Blivit lite mer bärande i sjal och närhet men det är ju bara mysigt. 

Jag och Ella samsover. Jag har i dagsläget inga som helst planer på att sluta med det. Tidigare tänkte jag att det skulle vara bättre för oss båda om hon sov i sin spjälsäng. Nu har jag läst en hel del på ämnet och märkt att det funkar bäst för oss att sova tillsammans. Om det slutar med att hon sover med mig i min säng tills hon är tonåring så får det vara så. 

Hej Daniel!

Jag har följt din blogg sedan årsskiftet. Jag har även läst äldre inlägg och hajade till när Anna Wahlgrens sova-hela-natten-metod (”SHN”) berördes. För vår del har den varit alldeles underbar. Lilltjejen ”kurades” vid 8 månader och det gick plättlätt. Efter två nätter sov hon 11 timmar i sträck och ifall hon vaknade till så ramsade vi mjukt från vår säng så att hon hörde det in bakom skynket två meter bort och somnade om så gott, så gott. Om läggningen någon gång strulade så ramsade vi hurtigt från diskbänken lite då och då så att vi fick sista ordet. Så sov hon. Wonderful. Storasystrarna som då var X år och Y år behövde ju också lite tid innan läggdags så det var ju bra om minstingen somnade vid sjusnåret. Detta fortgick i ett och ett halvt år och så kom lillebrorsan till världen och läggningarna började strula. Gap och skrik bakom skynket och arga protester. En så kallad fnurra på tråden som det kallas på Annas forum.

Fnurra på tråden? Snarare en listigt kamouflerad misshandel utförd av oss vuxna gentemot vårt barn som på alla möjliga sätt försökte nå oss genom våra högljudda ramsor, tillrättalägganden och korta natti natti sagda under promenaden ut ur rummet, bortvända från henne som lämnades ensam i totalmörkret bakom mörkläggningsgardinerna.

Du skriver att det saknas forskning om de långsiktiga effekterna av bland annat denna sömnmetod och det är synd. Själv har jag kämpat i ett halvår för att lappa och laga de gigantiskt trasiga sår vårt handlande orsakat vår dotter. Anknytningen har fått börja om och huruvida den kommer att bli fullständig återstår att se men det går framåt. Hon fyller tre år om en månad och somnar numera alltid med mamma eller pappa vid sin säng. Hon väljer också själv att hålla mig i handen vilket har tagit lång tid för henne att kunna ta emot.

Man kan väl säga att jag vaknade upp till sist och undrade vad fan vi höll på med. Hur skulle jag själv känna mig ifall min sambo totalt ignorerade mina kommunikationsförsök med ett goddagyxskaftsvar repeterat fyra gånger, ibland sex ifrån andra änden av huset? Jag skäms verkligen över detta.

Det är möjligt att andra SHN-utövare lyckats bättre än vad vi gjorde. Att deras barn gladeligen hoppar i säng för att sova så gott som de blivit lärda och fortsätter med det år ut och år in. Kanske följde vi inte alla delmoment i metoden utan ville bara ha russinen ur kakan med lång sammanhängande sömn och minimal insats när barnet ibland vaknade på natten? Med andra ord kan jag inte säga att metoden som sådan är skadlig men jag VET att den förenklar och reducerar barnet till något som knappt är mänskligt. På natten sover man. Punkt. Somnar man inte snabbt och lätt så har mamma eller pappa inte varit tillräckligt tydlig i sitt ”besked”. Vilket trams.

Detta har alltså jag, en mogen människa över 40 år med ytterst välordnade förhållanden i arbetslivet, plånboken och tillvaron i stort gjort mot mitt barn. Hjärtat blöder.

Jag tror inte att det hade satt sådana spår ifall vi bara låtit bli att försöka rätta till den där fnurran som uppstod vid tvåårsstrecket. Innan dess så sov hon ju verkligen gott direkt en minut efter gonattet. Grät aldrig på natten utan gnydde till och fick höra en mjuk röst med de välbekanta orden. Skadan uppstod nog när läggningarna INTE fungerade så och vi valde att utöva SHN-metodens olika verktyg för att dottern skulle somna av sig själv. 30-40 minuters duell var inte ovanligt. Där gick det sannerligen fel.

En kväll i somras bad jag om förlåtelse till henne. Vi hade läst saga tillsammans och hon blev som vanligt arg och aggressiv mot mig. Trött och ilsken. Kudden flyger iväg mot mig otaliga gånger och händerna slår mig. Igen. Ingen kontakt. Så hade det varit hela sommaren. Hon kändes inte närvarande utan gled ofta in i ett konstigt ansiktsuttryck med underbett och stel blick och så dessa klösande små händer som slet bort mina händer när jag skulle hålla om ryggen för att lugna. Detta oavsett hur mjukt jag rörde henne.

Förlåtet ja. Jag kände mig ofta tom och ledsen inombords i dessa situationer. Vad skulle jag göra? Hur skulle vi kunna rätta till det vi antog gått snett? Hon ville inte ta emot närhet annat än i bussituationer och framför allt inte vid läggdags. Just denna kväll så började jag bara prata. Prata om hur ledsen jag var att hon fått vara alldeles ensam i sin säng och att jag förstod hur ensam hon måste ha känt sig. Att hon nog varit väldigt rädd i mörkret och att mamma och pappa gjort fel som inte kommit och tröstat då. På alla möjliga vis så beskrev jag vad jag trodde hon upplevt och strök henne över kinden under tiden. Det som händer under dessa minuter är för evigt fastborrat i mitt minne och mitt hjärta. Lilla Elin börjar gråta, inte på ett barns sätt utan på ett mycket plågat och återhållsamt sätt. Som om hon kämpade med att kontrollera sig. Hon ligger på rygg i sin säng och jag sitter på golvet bredvid. Hennes blick stirrar upp i taket och underläppen darrar. Hennes bröstkorg nästan krampar av andningen som blivit alldeles ur fas. Hon försöker säga något men det bara gurglar och hon kräks rakt upp i luften. Jag hinner inte röra mig innan hon fullkomligen kastar sig om min hals och håller armarna hårt knutna runt mig. Hon kan inte riktigt prata utan kräks mera och vi torkar bort det med täcket. Jag fortsätter att prata, stackars lilla Elin som varit så rädd och ensam. Så rädd och ensam och mamma kom inte. Förlåt Elin, förlåt. Jag ska aldrig aldrig göra så igen. Det var fel. Förlåt. Och så vidare tills hon slutar att gråta. Då börjar hon prata. Säger att jag var skrämsig då. Att hon var jätterädd. Om och om igen.

Nästa dag har vi en helt annan tjej hemma. Hon sitter nära. Jag får krama lite försiktigt. Vid kvällssagan avbryter hon mig och ber att få höra om när hon var ensam och rädd. Jag berättar och ber om förlåtelse. Hon somnar gott. Efter detta har det bara blivit bättre och bättre men det är ändå inte fullständigt. Svårt att förklara men påtagligt för mig som mamma.

Oj. Det blev långt ändå. Jag ville bara berätta vår historia som ger en inblick i vad just denna metod råkat ställa till med i vår familj. Lillebror som är tio månader kommer lyckligtvis aldrig att uppleva samma sak. Om du eventuellt har någon fråga så svarar jag gärna.

MVH Elins mamma

Detta är en text där blogginlägget som refereras finns här: http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/2011/om-somnmetoder/

Det är alltså inte min mamma som skrivit det om mig. Detta är en liten del av den läsning jag gjort som övertygat mig om att så länge Ella vill sova med mig så får hon det. Jag vill aldrig tillämpa några metoder som innebär att Ella ska skrika utan att jag tröstar. Jag sover bra med henne bredvid mig också. Tidigare sov jag sämre men nu funkar det bra för oss båda. Skulle det komma in någon mer person i vårt liv är hen välkommen att sova på soffan eller så får vi ha det lite trångt. 

Jag kommer förmodligen få försvara det till förbannelse och bli ifrågasatt 1000 gånger om men här samsover vi länge Ella vill det!

Puss på er!

Bra rutiner

Jag har nu i två nätter lämnat telefonen utanför sovrummet när jag gått och lagt mig. Resultatet? Jag somnar tidigare och vaknar och kliver upp 3 timmar tidigare. Underbart! Så himla skön rutin ska försöka få den att hålla.

Helgen var kanon, Ella och jag var på badhuset med Ellas mormor. Ella älskade att bada och vi hade en sån badring som man sätter runt halsen på bebisar så de kan "simma". Den var super bra och man såg hur kul hon tyckte det var att sprattla i vattnet! Blir minst ett till besök i mellandagarna och så ska jag försöka ta mig iväg hyfsat regelbundet och hoppas på att slippa vatten skräck hos Ella.

Igår var min storasyster och lilla syster och hälsade på. Dubbelt moster mys för Ella alltså. Hade super trevligt. Jag har dock blivit en feeder av rang. Jag njuter av att mata mina gäster haha. Jag vill att de ska sitta vid mitt köksbord så kan jag mata dem servera kaffe och påta på i köket. Jag har ju länge vart en pensionär i en 23-årings kropp men det bli bara värre och värre. Men jag älskar det. Nästa steg antar jag är att börja spela boule.

Fick även lite tips och råd om hur man lägger in och smaksätter egen sill som jag tänkte ge mig på nu till jul. Ska bara kolla så det är ok med årets julvärd. Kokade även knäck igår med bra resultat! Jag har blivit så huslig så det är inte klokt. Jag älskar det också.

För att sammanfatta: jag mår så jävla bra just nu. Lycka är en känsla. Just nu har jag den känslan och jag ska njut av varje sekund.

Puss på er!

Nu tändas tusen juleljus

Igår så var Elliot här på lunch och blev kvar till Lisa kom på kvällssidan och vi åt middag ihop och klädde julgran och jag kokade kola! Hur mysigt som helst. Ella var riktigt nära att vända från rygg till mage för första gången så nu händer det nog snart!

Jag känner att jag släppt mitt dåliga samvete för julen lite och det känns mycket ljusare. Jag ska trots allt spendera all tid mellan jul och nyår med den föräldern som jag inte är hos på julafton så det känns som jag kompenserar för julafton.

Igår hade jag svårt att somna, jag är så fylld med kärlek för min lilla tjej och tiden går så fort så jag vet inte var jag ska ta vägen! Hon har gjort så mycket för första gången på sista tiden så jag gråter flera gånger om dagen för att tiden springer iväg och min lilla tjej börjar bli så stor. Hon har provat sin matstol, hoppat i hoppgunga, börjat med pincettgrepp och kan plocka upp sina leksaker som ligger bredvid henne och stoppa i mun.

Jag fick även läsa en artikel igår som gjorde att jag aldrig vill att Ella ska börja på förskola. http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord#eas_redir=true

Jag har ju sökt dagbarnvårdare till Ella och hoppas verkligen hon får plats där. Mitt mål är också att nästa höst komma in på högskolan och jobba för att Ella inte ska vara hos dagbarnvårdaren mer än 20 timmar i veckan förutom i undantagsfall om det är mycket för mig i skolan.

Jag har också tänkt på att jag måste öva lite mer på att vara ifrån Ella. Jag tror det är bra för henne att ha egentid med sina mormrar och morfrar som jag kallar dem. Hon har ju två mormor och två morfar så plural formen måste bli mormar och morfrar. Jag tror det är viktigt för deras band till varandra att spendera tid på tu man hand. Än så länge så är det ju inte mer än en timme åt gången jag vill/klarar vara ifrån henne, men hon är ju väldigt liten än. Jag funderar då på att kanske jobba nån dag i månaden fram emot våren. Inte hela dagar finns inte en chans att jag är borta från Ella mer än MAX 6 timmar inklusive restid. Funkar inte det på mitt jobb så är jag hemma istället. Den tiden jag då skulle jobba är avsatt att delas mellan alla mormar och morfrar. Då kan jag ta ut färre föräldra dagar och Ella får tid med dom. Win win, men vi får se hur det blir med den saken.

Jag vet inte ens hur det där funkar, kan jag ens jobba när jag är ensam vårdnadshavare? Får kolla upp de där.

Jag känner mycket lycka nuförtiden, men den för med sig mycket oro för framtiden också. Men jag har förstått att oro är ett konstant tillstånd när man får barn. Jag måste dock få in bättre kvällsrutiner för mig själv. Jag är vaken alldeles för länge och somnar lagom till Ella ska ha sitt natt mål. Det funkar inte. Men sådana förändringar är ju som gjorda för måndagar. I helgen ska vi till Bollnäs och mysa med Ellas ena mormor och morfar.

Jag lägger in lite bilder på mitt julfina hem. Puss på er!

Bajs överallt

Idag ska vi ha tvättstugan, och tur är väl det då Ella bajsat i sängen, babysitter, över typ hela sin lekmatta och säkert fler ställen som jag inte ens sett. Ska sedan bada henne också så åker vi till bollnäs imorgon.

Det känns liksom extra ensamt att sitta hemma ensam en lördag kväll och kolla på tv så tycker det är mysigare att åka hem till mamma då. Dessutom är det bra att få lite gratis mat då jag spenderade en del pengar igår.

Dels köpte jag superfina fotografier på Ella från en fotografering vi gjorde med klick kids! Sen köpte jag faktisk en ny amnings bh till mig själv plus en klänning som är amningsvänlig och kalasbyxor. Inte köpt kläder till mig själv sen jag köpte gravid byxor att jobba i när jag var gravid i v 12 typ. Men jag har ändå starka funderingar på att lämna tillbaka iallafall klänningen och hitta något amningsvänligt jag redan äger att ha på mig till jul. Min vän Lisa tyckte det var på tiden att jag unnade mig. Men det vettetusan. Får se hur jag gör!

Jag har kommit in i nån oskön vana att jag somnar sent. Runt 01-02 då Ella typ snart ska vakna för sitt nattmål så jag känner mig ganska trött och vi sover länge på morgonen. Det känns som hela dagen försvinner bara för att vi stiger opp klockan 10. Funderar på att börja lägga mobilen i vardagsrummet på natten och på sin höjd läsa bok när jag lägger mig. Jag har sagt upp mitt storytel till fördel för mitt lånekort på biblioteket. Jag ska läsa fysiska böcker och jobba på att ha lite mer tystnad i mitt liv.

Jag  är allergisk mot tystnad är inte tv:n på så är radion på. Har börjat byta tv:n mot radio mest för att jag är mer produktiv om jag inte fastnar vid tv:n samt att Ella börjar intressera sig för den färgglada skärmen och jag vill inte få in nån rutin på att hon ska se på tv dagarna i ända. Så nu kör vi radio, och på kvällen ska jag jobbar med tystnad när vi lägger oss. Läsa en bok och somna i rimlig tid. Får se hur det går!

Lägger in några av bilderna från fotograferingen, jag tipsar skarpt om klick kids! http://www.klickkids.se/category/bokafotografering/ via länken kan du se var de kommer finnas framöver!

Julen

Lär inte bli någon proffsbloggare av mig så sällan som jag uppdaterar haha!

Det här med skilda föräldrar är egentligen bara jobbigt en dag om året. Julafton. Jag är en people pleaser så jag vill att alla ska ha det bra och vara glada. Jag slår knut på mig själv runt andras planer för att passa in i dom. Bara tanken på att någon ens skulle fråga mig om mina planer vid det här laget är skrattretande eftersom jag alltid anpassar mig efter andra.

Men jag har bestämt mig för att anpassa mig mer efter vad jag vill än vad alla andra ska göra. Kanske. Mest troligt kommer jag göra det jag vill utefter de förutsättningar som finns efter att jag vet vad alla andras planer är.

Det som känns extra jobbigt är väl att just för att det är Ellas första jul var det jobbigt att bestämma om det var mormor eller morfar som skulle få ha den med henne. Det är också första julen på väldigt många år som jag verkligen ser fram emot eftersom Ella är med mig. Så himla tråkigt att den ska vara kantad med massa ångest ändå.

Jag fyller också år den 26 december, grunden till all ångest som funnits tidigare år runt jul. Det är riktigt värdelöst att fylla den 26 december för inte en jävel bryr sig ju om att man fyller år. Man får ingen dag som är ämnad just för en själv som de flesta andra har på sin födelsedag.

Frågan är ju, i de flesta familjer där det finns två föräldrar brukar ju den andra föräldern se till att barnet "köper" en födelsedagspresent när någon förälder fyller år. Kanske får jag köpa en present till mig från Ella istället. Då vet man ju att man får något man vill ha. Tycker det känns mycket rimligt.

Jag har varit väldigt gråtig senaste dagarna. Främst för att min lilla tjej gör massa saker för först gången som är små små steg närmare att hon inte ska behöva mig till allt. Usch jag börjar gråta bara jag tänker tanken på att hon ska växa upp och bli stor och inte behöva mig längre min lilla tjej.

Hon har provat sin hoppgunga hon fått av sin mormor, då började jag gråta. Hon fick tag i en leksak som låg bredvid henne och stoppade i mun, då började jag gråta. Ja ni förstår ju.

Jag kanske måste öppna mig lite för iden med att hitta en partner, annars kommer jag nog kväva lilla Ella med all kärlek jag har till henne.

Jaja nu ska Ella hoppa i sin hoppgunga som hon tycker är så roligt och kommer nog gråta lite till.

KAOS

Mitt förra inlägg skapade lite ramaskri i en av alla mamma grupper jag är med i på facebook. Jag är numera utkastad därifrån för i "det heliga jävla moderskapet" får man visst bara vara med om man hatar sina barn. (Ja det är bitterheten som talar och jag vet att det inte stämmer, sitt ner i båten kära du).

Men jag tänkte ändå förtydliga lite saker. När du läser mina inlägg så släng på en stadig nypa salt. Jag skriver för att väcka känslor. Jag överdriver friskt och slänger mig med kraftiga uttryck för att läsaren ska hoppa till.

Mitt främsta mål när jag skriver inlägg om mina åsikter och tankar kring barn och barn uppfostran är väl att få läsaren att stanna upp och ställa sig några frågor.

1. Stämmer detta in på mig?
2. Är jag nöjd med hur min situation ser ut?

Tydligen får man inte uttrycka sina åsikter utan att döma de som inte tycker eller gör lika. Det stämmer ju inte. Självklart tycker jag att alla ska tycka och göra som mig för det är vad jag tror är bäst. Sen gör alla det som de tror är bäst och det är säkert bäst för dem. Hade jag inte tyckt att mina åsikter och sätt var bäst hade jag haft andra åsikter och sätt.

Kom också ihåg för guds skull att Ella är 3 månader och vi är en mysig liten bebis bubbla. Återkom när Ella är i trotsåldern så kanske jag längtar till att jobba heltid. Eller så tycker jag fortfarande om att vara med henne då. Men när andra mammor slänger sig med saker som "jag tycker inte det är speciellt kul att vara med mina barn" då går mitt hjärta i tusen bitar.

Jag ifrågasätter faktiskt också varför man skaffat barn om man inte ens vill vara med dem. Sen fattar väl jag att alla inte kan vara hemma 24/7 men jag tror de flesta skulle kunna få nån timme till med sina barn om man flyttade om lite.

Mitt perspektiv är ju också att Ella har bara en förälder. När man är 2 föräldrar så kan ju den ena föräldern jobba mycket och den andra är hemma lite mer. Så funkar det inte i mitt liv. Jobbar jag och är hemifrån mycket är Ella utan sin förälder.

Det jag främst tycker är att jag tycker att 6-timmars arbetsdag vore så jävla mycket rimligare. Hela kapitalist samhället bygger ju typ på att du ska hem och sova sen direkt till jobbet igen. Jag tycker hela strukturen skulle vart byggd för att vi ska kunna spendera mer tid med våra familjer.

Jag kanske bara grävde min grav lite djupare nu vad fan vet jag, känner du dig påhoppad och blir lack så kanske du känner dig träffad och borde fundera över dina val i livet.

Puss på er!