Sen jag blev mamma har jag blivit rädd. Jag är rädd att något ska hända Ella. Jag är rädd att något ska hända mig. Jag tänker konstant på säkerhet. Min första tanke när vi ska gör något eller åka nånstans är, hur gör vi detta säkrast möjligt? Går det inte göra tillräckligt säkert, då stannar vi hemma.
Jag uppfattar det som att jag tänker mer på säkerhet än många andra föräldrar. Men det är irrelevant egentligen. Det som blir jobbigt är att jag hela tiden känner mig ifrågasatt i mitt säkerhetstänk. Som att jag gör fel som oroar mig så mycket för säkerheten. Speciellt när man diskuterar säkerhet i bil tex och människor som aldrig krockat säger saker som " vi hade ***** framåt vid 2 års ålder och hen har ju klarat sig". Har man aldrig vart med om en trafikolycka så har ju inte säkerheten testats. Då spelar det ju ingen roll om hen var obältad, satt bakåtvänd eller framåtvänd eftersom ingen olycka skett.
Min nya dröm är att kunna ta körkort och köpa en bil som har bakåtvända säten bak så Ella skulle kunna åka mot färdriktningen i skit många år. Tills hon blir vuxen. En dröm rent säkerhetsmässigt. Ser det också som en motivation för min träning, om jag blir mer tränad och orkar mer och längre sträckor utan fordon minskar vi ju också riskerna markant. Att promenera på cykelbana är säkrare än att åka bil eller att åka buss.
När Ella växer ur sitt baby skydd kommer jag inte längre åka bussar av sorten som åker snabbare än 60 km/h och på stora vägar. Stadsbussar går an då de stannar ofta och åker långsamt och har låg risk även om en olycka skulle ske. Det går ju inte att ta med en bakåtvänd bilstol och installera den i en buss för att åka 20 min. Nej nej då stannar vi hemma.
Nu börjar ni kanske förstå att jag blir ifrågasatt eller folk kollar på mig med en blick som säger, "du är galen, lugna ner dig lite". Jag är extrem. Kanske försvinner det med tiden, kanske blir det värre.
Jag vet att jag inte kan skydda Ella mot skador, hon kommer ramla och slå sig och olyckor sker. Men jag kommer jobba hårt för att skydda henne mot allvarliga skador och allvarliga olyckor.
Finns det fler som mig? Har ni några smarta life hacks för hur man gör tillvaron mer säker för ett barn?
Jag vet inte riktigt blev lite rörigt det här som mycket annat. Summan av kardemumman är väl att jag är rädd för typ allt och jag oroar mig mycket.
Puss på er!
Jag uppfattar det som att jag tänker mer på säkerhet än många andra föräldrar. Men det är irrelevant egentligen. Det som blir jobbigt är att jag hela tiden känner mig ifrågasatt i mitt säkerhetstänk. Som att jag gör fel som oroar mig så mycket för säkerheten. Speciellt när man diskuterar säkerhet i bil tex och människor som aldrig krockat säger saker som " vi hade ***** framåt vid 2 års ålder och hen har ju klarat sig". Har man aldrig vart med om en trafikolycka så har ju inte säkerheten testats. Då spelar det ju ingen roll om hen var obältad, satt bakåtvänd eller framåtvänd eftersom ingen olycka skett.
Min nya dröm är att kunna ta körkort och köpa en bil som har bakåtvända säten bak så Ella skulle kunna åka mot färdriktningen i skit många år. Tills hon blir vuxen. En dröm rent säkerhetsmässigt. Ser det också som en motivation för min träning, om jag blir mer tränad och orkar mer och längre sträckor utan fordon minskar vi ju också riskerna markant. Att promenera på cykelbana är säkrare än att åka bil eller att åka buss.
När Ella växer ur sitt baby skydd kommer jag inte längre åka bussar av sorten som åker snabbare än 60 km/h och på stora vägar. Stadsbussar går an då de stannar ofta och åker långsamt och har låg risk även om en olycka skulle ske. Det går ju inte att ta med en bakåtvänd bilstol och installera den i en buss för att åka 20 min. Nej nej då stannar vi hemma.
Nu börjar ni kanske förstå att jag blir ifrågasatt eller folk kollar på mig med en blick som säger, "du är galen, lugna ner dig lite". Jag är extrem. Kanske försvinner det med tiden, kanske blir det värre.
Jag vet att jag inte kan skydda Ella mot skador, hon kommer ramla och slå sig och olyckor sker. Men jag kommer jobba hårt för att skydda henne mot allvarliga skador och allvarliga olyckor.
Finns det fler som mig? Har ni några smarta life hacks för hur man gör tillvaron mer säker för ett barn?
Jag vet inte riktigt blev lite rörigt det här som mycket annat. Summan av kardemumman är väl att jag är rädd för typ allt och jag oroar mig mycket.
Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar