Förlossningsberättelse

Det hela började egentligen lördag 19/8. Jag hade lite små  känningar och min slempropp hade gått. Jag var lite ivrig och trodde att jag läckte fostervatten så jag åkte till förlossningen. Jag var beräknad till den 23/8 och förstföderska. De undersökte och sa att bebis är fixerad men inget mer har hänt. Inget som läcker eller så. Jag trodde därmed att min prinsessa planerade att gå lååångt över tiden. Lite besviken blev jag allt då jag var väldigt redo för att hon skulle komma ut.

Runt 23 tiden söndag 20/8 går jag på toaletten inför att gå och lägga mig och får blod på pappret. Jag får panik ringer direkt min bästa kompis Lisa som var vakt för att följa med och köra mig till förlossningen när det var dags. Hon får mer panik än mig och är halvt på väg till bilen på en gång. Jag säger då att jag ska ringa förlossningen först så hon ska avvakta. 

På förlossningen frågar de om jag har värkar osv osv. Men jag hade inga värkar alls riktigt hade haft några förvärkar här och där men inget man kan räkna som regelbundet. Hon var kolugn medans jag typ trodde att blodet innebar att bebis skulle komma vilken sekund som helst haha. Hon sa att det va ett tecken på att tappen börjat öppna sig men att jag skulle vara lugn. Det var långt kvar. Speciellt för förstföderskor kunde det ta flera dagar till. 

Jag ringer Lisa och säger att vi inte skulle åka in och att jag skulle hålla henne uppdaterad. Nästan direkt börjar värkarna komma. Inte speciellt starka eller regelbundna men de var där. Jag försökte klocka men de flesta värkar va så svaga så när jag somnade till vaknade jag inte av dem. Beslöt mig för att försöka sova så mycket som möjligt istället!

Det blev inte skit mycket sömn jag vaknade ofta och klev upp runt 05-06 för då kunde jag inte ligga i sängen längre. Jag klockade värkarna och som kortast var det 5 minuter emellan. Fortfarande väldigt oregelbundna värkar och de gick enkelt att andas igenom dem. Jag låg mest i sängen och försökte vila mellan värkarna då jag började förstå att det kunde bli bebis idag och jag behövde energi. 

Klockan 11 hade jag tid hos barnmorskan så jag bestämde mig för att åka på den så kunde jag få mer info av bm hur långt hon trodde de var kvar. 

Lisas pojkvän skjutsade mig och väl där så har jag mer värkar fortfarande ganska långt emellan men jag måste stanna upp och andas när de kommer. Barnmorskan tycker jag ska ringa förlossningen när jag lämnar henne. Jag ringer och hon frågar hur långt det är mellan värkarna och hur ont de gör. Hon bedömer att jag inte behöver komma in ännu men säger att jag får om jag vill.

Jag åker hem med Lisas pojkvän som sällskap och han även med bil ifall det blir dags att åka in. Lisa är på jobbet. Vi åker på affären och köper glass och bubbelvatten. Jag får i mig lite glass men är inte så sugen på att äta. Värkarna blir mer regelbundna och har 4-5 minuter mellan varje. Runt 12.30 kanske så skiftar värkarna till att bli mer kraftfulla men fortfarande lika långt emellan. Efter typ två sådana värkar vill jag åka in för nu ville jag ha smärtlindring!

Jag kom in till förlossningen klockan 13 ca och då var värkarna så kraftiga så jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. När jag kom in i undersökningsrummet så var jag öppen endast 3 centimeter och hade nog 3-4 min mellan värkarna. Jag fick ändå komma in i en förlossningssal förmodligen för att jag hade så ont av värkarna.

Inne i förlossningssalen frågar de vad jag vill ha för smärtlindring. Jag svarar ALLT! Så de ringer efter narkosläkare på en gång så jag kan få EDA.

Fram till att de kommer är det lite luddigt. Får en sån rock som jag byter till tror jag. Men mest vankar jag och andas genom värkarna och spolar kallvatten på mig själv då jag svettas som en gris. Under tiden jag undersöktes ringdes min mamma som skulle vara med på förlossning och som hade resväg från Bollnäs så hon åkte väl där samtidigt som jag kom in ungefär.

Narkosläkaren kommer och jag måste ligga på sängen och försöka vara stilla under värkarna. Det var inte lätt. Jag minns att jag tänkte med varje värk, måtte de sätta bedövningen nu för jag orkar inte en värk till. Det tog ungefär en timme för de att sätta den för jag antar att jag var lika svår stucken i ryggen som jag är på armarna. Medans de håller på att sätta den kommer min mamma men jag märker knappt det då jag är så fokuserad på att andas och försöka ligga still genom värkarna.

Till slut får de dit den där slangen och det går fort för bedövningen att verka och jag blir människa igen känns det som.

De undersökte mig igen och satte såna band som mätte värkarna. Klockan var nog strax efter 14 tror jag kanske 14.30 och jag var då öppen 9 cm. Jag hade öppnat mig 6 cm på typ en timme. Inte så konstigt att värkarna vart kraftiga och svår att hantera!

Jag låg nog inte ens i 20 min med de där mät sakerna för jag var kissnödig. Fick gå på toaletten och satt ganska länge då värkarna gjorde att jag inte visste riktigt när jag var klar och jag hade inte så mycket känsel i underlivet så jag kände typ inte om jag var klar. Så här i efterhand tror jag att de va här vattnen gick men det märkte jag inte.

När jag kom till sängen igen så ändrade värkarna karaktär och det blev ett kraftigt tryck neråt. Jag sa till BM att nu kommer hon!

Hon kollade och jag var öppen 10 cm och krystvärkarna hade kommit. Jag fick lägga mig och de satte elektroder på Ella då tror jag. Jag fick lägga mig på sidan för de såg att hon blev påverkad på nått vis när jag låg på rygg tror jag så sidan var bättre. Jag fick lustgas att andas in genom krystvärkarna och de tog också knappen jag fått för att fylla på bedövningen eftersom jag tryckt lite ivrigt på den och värkarna stannade av lite där nånstans.

Tiden och händelserna är lite blandade. Jag fick värkstimulerande dropp där efter att jag haft krystvärkar ett tag eftersom de stannat av lite. Jag hade lustgas och var lite hög på den och låg och skickade snaps till vänner och kommenterade i nån tråd på facebook. Har fått höra i efterhand att jag skrev och skickade en del skumma saker haha!

Jag lyssnade också på skäringer och mannheimer podden. Sköterskan hade sagt att jag inte skulle hålla emot värkarna och inte heller trycka på så jag följde med dom så gott jag kunde.

BM sa efter att hon kollat mig en gång att nu skulle Ella förbi blygdbenet tror jag det var och att jag skulle trycka lite med varje värk sen var det nästan dags att krysta ut henne. Jag tryckte väl på med de där värkarna och bm frågade lite löst vilken ställning jag ville föda i. Sen tittar hon ner för att se hur det gick antar jag för att hon tänkt gå och titta till en annan födande. Då ser hon att huvudet är påväg ut!

Det jag trodde var blygdbenet jag tryckte för att hon skulle komma förbi var visst öppningen så nu kom hon! Fanns ingen tid att byta ställning utan hon kom på 3 värkar till typ!

Jag hade liksom inte gjort ljud ifrån mig med värkarna så BM hade inte förstått hur mycket jag jobbat ner henne eller att jag krystade typ så det blev lite kaosartat där!

När hon var ute så fick jag henne inte direkt eftersom jag låg på sidan! BM sa att jag skulle lägga bort lustgasen och nyktra till för nu hade jag en bebis att ta hant om!

Efter att mamma klippt navelsträngen och de torkat henne lite och sådär fick jag vända mig till rygg och fick äntligen upp min lilla prinsessa på bröstet. Vilken känsla!

Klockan 18.40 kom hon!

Jag kommer aldrig glömma vågen av kärlek.

Lisa och hennes kille kom med en sushi leverans direkt till förlossningen för jag var svinhungrig och tur var väl det för det tog ca 2 timmar innan de hade tid att komma med fika och väga och mäta min sessa! Hon vägde då 3160g och var 49 cm lång!

Jag hade en riktig dröm förlossning och min kropp gjorde precis som den skulle! Jag önskar bara jag hade mer dokumenterat av den!

Denna lilla film lyckades mamma få dock!

Puss på er!