Min mentala hälsa

Jag tror jag har någon slags bokstavskombination. Tror det är ADD eller mild ADHD. Jag låg senast igår kväll och funderade. Min hjärna går ofta på högvarv, tankarna snurrar så snabbt så jag nästan blir yr. Jag blir ganska besatt och insnöad på massa saker.

Jag anser mig ändå vara hyfsat fungerande i livet så det ger mig nog inget att få mina misstankar varken bekräftade eller dementerade.

Jag tänkte också att jag förutom det har ett ganska stabilt psykiskt mående. Sen kom jag på att jag ofta känner mig oälskad, ensam och ledsen. Samt att jag fler gånger än jag vill erkänna längtat efter döden. Jag har också ett ganska starkt självskadebeteende som jag fortfarande brottas med ganska ofta fast jag inte agerar på det längre.

Så mitt psykiska mående må vara bättre än det varit förut, men stabil är fan i mig att ta i. Istället för att må dåligt 5 dagar av 7 så mår jag nu bra 5 dagar av sju. Tack vare Ella. Det som oroar mig är att jag är rädd att mitt mående är alltför beroende av Ella. Vad händer då när hon ska börja i förskola eller hos dagbarnvårdare? Eller när hon börjar skolan?

Kanske skulle jag må bra av att ha en till person i mitt liv som kunde hjälpa mig må bra. Eller som man bara kunde få vara svag inför. Som man kunde gråta ut hos och få vara liten och svag. Det är jobbigt att vara ensam och stark hela tiden.

Jag känner att jag svamlar. Men idag är en jobbig dag. Jag är skör och skulle vilja krypa ihop i en boll och gråta. Men jag är ensamstående mamma och min dotter har inte sovit mer än 30 min i sträck idag så det har inte funnits tid till att bryta ihop så det får jag göra en annan dag. Eller när hon flyttat hemifrån.

Såna här dagar förstår jag fördelen med en sambo. Resten av dagarna känns tanken på en sambo mest störig dock.

Nu ska jag sluta svamla och ta av mig min offer kofta och äta lite choklad och rycka upp mig lite.

Puss!